
En symbol för bekämpningen av bröstcancer samt ökad kunskap och medvetenhet av sjukdomen. Oktober månad 2008 är den månad då årets stora kampanj pågår och TV3 sänder en direktsänd gala från globen till stöd för bröstcancerforskningen.
Alla har möjlighet att starta sin egen insamling och många butiker säljer det rosa bandet. Jag har köpt mitt rosa band på Twilfit i Luleå. Vilken butik passar väl bättre, en butik som specialiserat sig på underkläder och säljer bröstens stöd i vardagen, Bh:n.
Det gula bandet var den första symbolen för att sprida och öka medvetandet. Vi har haft många symboler, insamlingar och kampanjer för forskning samt till olika hjälporganisationer som arbetar för en bättre värld inom alla områden.
I dagens Expressen läser jag en insändare med rubriken “Rädda hellre barn än tanter”. En kort insändare men skribenten hinner spy ut mycket på dessa rader. En feg skit, törs inte ens skriva ut sitt namn utan kallar sig “Perspektiv”. Perspektiv på vad, inte då den klara överblick som skribenten borde ha haft. Det finns utrymme för alla och de kvinnor som drabbas årligen världen över behöver framtidstro och de får de genom att människor samlar in pengar till forskningen. Ett i-landsproblem skriver författaren, men det är kvinnor i både i- och u-länder som drabbas årligen.
Han, jag tror att det är en han, kallar det för hysteri och är arg för att han inte kan köpa ekologiska morötter på ICA för att han då stödjer forskningen och det är tragiskt att det får fortgå så länge som en månad medan “Världens barn” bara får en dag.
Som avslut skriver insändarskribenten att alla barn borde få en chans och svenska tanter har i alla fall levt …
Jag tycker att det är så lågt att ställa olika utsatta grupper mot varandra på det sättet och han borde verkligen ta reda på lite mer fakta om cancerforskningen och vilka som drabbas. Svenska tanter, tror författaren verkligen att det endast drabbar kvinnor i Sverige eller att forskningsresultatet bara kommer svenska tanter till godo. Rosa bandet är en internationell symbol och den finns över hela världen samt att oktober är den internationella bröstcancermånaden. Undra just om skribenten är medveten vad ordet internationell betyder, inte bara något till svenska tanter i alla fall.
Självklart ska även “Världens barn” uppmärksammas och många internationella projekt, insamlingar, volontärjobb och övriga hjälpinsatser sker kontinuerligt hela tiden genom olika organisationer över hela världen. Det finns många sätt att bidra och hjälpa till vid katastrofer och krig.
Till alla kvinnor lär känna era bröst, utdrag ur “min lilla bok om bröst”
Se på dina bröst framför spegeln. Höj armarna och titta efter förändringar. Tvåla in brösten när du duschar. Känn efter ojämnheter med raka fingrar, lätt tryck och små cirkelrörelser.
Undersök dina bröst en gång i månaden, gärna dagen efter avslutad mens. Tveka aldrig att kontakta läkare om du känner några förändringar. Gå på mammografikontroll när du blir kallad – även om du känner dig frisk.
Jag har en bekant som missat sin mammografitid och vid ett senare besök på lasarettet fick hon se mammografibussen stå utanför. Då bestämde hon att hon skulle gå in och beställa en ny tid. Det visade sig att de hade tid på en gång, om hon hade tid och hon tog den tiden, som tur var. Det visade sig att hon hade bröstcancer. Hon är inte friskförklarad ännu, men jag tror att prognoserna ser goda ut. Ödet, hade inte hon varit på lasarettet den dagen och fått se bussen kanske hon inte kommit ihåg sin missade tid och hur hade det gått då.
Margareta G som tycker att det är viktigt att vi hjälper till så gott vi kan och tycker att ovanstående insändarskribent i Expressen ska skämmas och tänka över sin otroligt klumpiga text, en ursäkt vore på sin plats.
På mitt rosa band står det: lekfullhet – omtanke – saga – kärlek, designat av Ingegerd Råman.
Därför förstår jag inte kvinnor som väljer att utebli från mammografiundersökningarna eller andra hälsokontroller som man kallas till.
av: znogge den oktober 11, 2008
, kl. 21:06
Min mamma dog för några år sen som följd av tidigare bröstcancer och därför (tror jag)klarar jag inte av att få veta – genom undersökning. Hennes lidande var fruktansvärt hemskt – och jag vill inte veta. Lever hellre ovetande så länge som möjligt eftersom jag efter detta sett att undersökning inte är avgörande eller på nåt vis räddar liv, har tvärtom även hört att själva undersökningen är cancerframkallande och det har gjorts alltför många felbedömningar, så jag avstår.
Angående “mannens” åsikter så borde han inse att många av de han kallar tanterna, är barnens mammor och ett sjukt barn behöver sin mor! Även friska barn försåss!
Har skrivit om det här med galor och tar ej friheten att lägga en länk här, som handlar om mitt vansinne över barngalorna och tiggeriet. Självklart vill jag att man forskar men som du säger – ingen grupp ska prioriteras eller glömmas bort!
http://imagineit.wordpress.com/2007/05/25/wwwnixnu/
av: Alde den oktober 12, 2008
, kl. 09:37
Znogge – Jag skulle inte glömma idag, men jag har däremot missat tiden, den kommer så långt före och ibland är jag lite dålig på alltför lång framförhållning eftersom jag inte är van vid det, har blivit betydligt bättre och jobbar på det eftersom jag vill ha det så.
Margareta G
av: margaretag den oktober 12, 2008
, kl. 19:11
Alde – Att du inte går på mammografi tycker jag är allvarligt (för din egen skull). Jag tror ändå att det positiva överväger det negativa och forskningen går hela tiden framåt.
Jag ska läsa länken.
Har läst länken och även lämnat följande kommentar på din blogg:
Jag håller med dig, det värsta är inte alla galor på TV för de kan vara underhållande och sedan behöver jag inte se om jag inte vill. Däremot hatar jag telefonförsäljare oavsett om det är kalsonger eller barncancerfonden.
Jag mår lite dåligt varje gång jag säger nej (det gör jag varje gång) till någon behjärtansvärd fond eller forskning, speciellt när det är astma- och allergi eftersom mina egna söner har haft stora problem i barndomen.
/Margareta G
/Margareta G
av: margaretag den oktober 12, 2008
, kl. 19:16
[...] allt verkar ha gått bra, men en lång och jobbig behandlingstid har de fått gå igenom. Jag har i tidigare inlägg skrivit för stödjandet av denna kvinnliga och alltför vanliga sjukdom som många drabbas [...]
av: Gå i kampen om bröstcancer « Avsändare Margareta den april 6, 2009
, kl. 07:09