I morse var det dags igen, för första gången den här säsongen, att skrapa och det satt hårt. Tur att jag hittat mina handskar (de låg längst ner i min kameraväska och gömde sig) för jag fick verkligen ta i och kallt kändes det. Isskrapan är nu framme och det är självklart bilrutorna jag skrapat. Egentligen skulle jag inte tagit bilen i morse men jag var en aning saktelig på morgonen och då kändes bilen som ett ganska bra alternativ, i alla fall till jag kom ut och fick se den, bilen alltså, men då var det försent att ändra sig. Jag hade garanterat hunnit till jobbet lika snabbt om jag tagit cykeln för skrapningen tog ett tag och det var mitt i rusningstrafik, med norrbottniska mått mätt.

Nu ska vinterdäcken på för att hålla fordonet på vägen och slippa bli överraskad en morgon och köra halkbana. Konstigt så blir det ofta ett helt oväntat besök när den första halkan kommer fast den borde vara väntad.

Jag skrev att det var kallt på morgonen och allt är ju i förhållande till något annat. Hade det varit i mars och solen lyst och temperaturen visat på nästan 0^o då hade vi börjat klä av oss och njutit av värmen. Nu är det inte mars utan oktober och jag ser framför mig en härlig vit och solig vinter. De sista vintrarna har vi fått vänta länge på de vackra vita vinterdagarna, mest slask och blask har det varit.

På eftermiddagen drabbades jag av riktig matkoma efter en alldeles för kraftig lunch, helt plötsligt satt jag bara framför datorn på jobbet och stirrade. Ögonen ville inte lyda min hjärna, de längtade efter något annat än att stirra på en datorskärm. Det var ingen idé hur mycket jag än försökte, därför beslutade jag att nu fick det vara nog och smällde igen datorn, trots att jag tänkt arbeta lite längre.

Vi var några stycken som drabbades och jag var nog nästan sist av de drabbade att ge upp. Trots det är det trevligt att ibland gå ut tillsammans med arbetskamraterna även om jag inte är överdrivet förtjust i det som serveras på lunchrestauranger. Nu valde vi något annat och ingen restaurang med lunchbuffé, god mat och trevligt sällskap. När jag är inne i en jobbperiod glömmer jag bort mycket annat även det som är viktigt.

Igår glömde jag något mycket viktigt – Birgitta. Jag är ledsen och främst över att jag glömt två av mina kära vänner Birgitta i Linköping och Birgitta i Bensbyn och självklart alla andra Birgittor jag känner, de är ett antal. Jag har inte förträngt er eller glömt er, däremot glömde jag att titta i almanackan igår och läste inte min e-post ordentligt igår. Fast utan min gratulation har ni säkert ändå haft en bra Birgittadag igår. Grattis till ert vackra namn och det bär ni varje dag oavsett om det står Birgitta i almanackan eller inte.  En av er träffar jag ju imorgon eftermiddag och vi får ha trevligt tillsammans en stund.

Margareta G som fortfarande är ganska trött efter sjukperioden och behöver ta det lite lugnt efter jobbet, soffan känns ganska bra.