när jag tänker på hur mycket resande det är i sambons familj med respektive och utan respektive, just nu i alla fall.

Svåger med sambo landar på Kallax i kväll på väg hem till Haparanda efter en semester i Chania på Grekland. Sambon åker till Kroatien på lördag, fast det är jobb, helt onödigt med badbyxor och badskor trots den höga temperaturen där, just nu. Svägerska med sambo flyger till Prag och redan i oktober tillbaka till Teneriffa och deras andra hem.  Jaha, inte lite resande börjar jag märka i släkten … Fast jag ska inte vara alltför missnöjd, för själv beger jag mig till Schweiz i nästa vecka och det ska bli spännande att upptäcka lite av Genève under några dagar.

Egentligen gillar inte jag att resa, för jag är ganska flygrädd. Eftersom jag tycker att det är fantastiskt trevligt att besöka andra orter och länder så får jag lägga undan rädslan eller i alla fall tvinga mig till att göra den uppoffringen, en stunds lyssnande efter alla motorljud och förändringar i flygets rörelser. Det är samma visa varje gång, jag vet vad det är men ändå är jag rädd. För att ta mig till besöksmålet måste jag göra resan och oftast är flyg det enda alternativet. Jag åkte tåg i vintras när jag var ner till Linköping, det gick bra men visst tar det betydligt längre tid.  Ur miljösynpunkt var det väl ett bra alternativ men jag förstår varifrån min äldsta son fått sin otålighet mellan punkt A till punkt B, i alla fall som barn.

Jag skulle vilja vara som alla människor som säger att de älskar att resa, men jag har blivit bättre. Jag kommer nog aldrig att säga att jag älskar det, men däremot reser jag mer och mer eftersom jag verkligen tycker om att besöka andra platser.

Margareta G som nu ser fram mot att träffa Rolf och Pirjo när de kommer förbi för att höra och förhoppningsvis se lite av vad de upplevt.

Det snabba transportmedlet är från flygmuseet i Linköping, 2004.