har jag skaffat mig här på ön, Santasaari. I veckan har den här lilla tysta varelsen fått min uppmärksamhet med sina speciella ögon till mig. En som genom sin underbara genomträngande blick fått min kärlek att vakna för de små. Det behöver inte vara den stora björnen som lockar fram kameran utan denna kompis som jag mött i veckan är helt underbar. Helt orädd och med samma blick har han tittat på mig två kvällar och frågande funderat när jag ska ge honom pussen. Pussen som förvandlar honom till prinsen, men prinsen har jag ju redan genom hans blickar för många år sedan.
Nu har han hoppat vidare men jag hoppas att jag får träffa honom och ta ett sista farväl innan vi lämnar ön för den här gången, för jag tror att han bor här hos oss i närheten. Samma väg ungefär samma tid har kommit till oss på altan och satt sig ner och tittat, funderat och bett om den där pussen han tyvärr aldrig fick.
Jag hoppas att han hoppar vidare och har hoppet kvar om pussen, kärleken och gemenskapen med en annan som kan vara mer än hans vän, kanske en annan hoppande kompis som också hoppas och har hoppet kvar.
Margareta G som ändå hoppas och har hoppet kvar på … björnen
Du borde ha pussat den, för den kanske hade förverklat någon önskning i livet.
Bättre se en groda än att göra en groda
Sari
av: sari den juli 31, 2008
, kl. 10:06
Sari – Betydligt bättre och sådana har jag gjort tillräckligt av. Ibland kommer de, men efteråt går de oftast att skratta åt.
Han har redan hunnit skaffa sig en annan eller så var det nog så att han var ute på dåligheter för de små barnen finns här också har jag sett idag. Frun har kanke fått hoppet tillbaka och hoppas på en ny bättre tid med honom.
/Margareta
av: margaretag den juli 31, 2008
, kl. 12:49
Usch jag känner mig hopplös just nu med att hänga med i bloggarna.. vart har du rest till en ö?
Är det i Grekland du har mött grodprinsen?
Kram
av: livsglimtar den augusti 1, 2008
, kl. 11:51
Livsglimtar -Det är inte bara du som är “hopplös”, men det är sommar, sommar och då ska det vara plats med så mycket annat eftersom dygnets vakna tid är längre tillvaratagandet av solstrålarna, i alla fall ljuset är viktigt.
Vi har varit i stugan på Santasaari en vecka. Santasaari är ön före Seskarö i Haparanda skärgård. Långt från Grekland men dock med medelhavsvärme i veckan.
/Margareta G som också tar det ganska lugnt med bloggande och mycket annat nu när ljuset är här.
av: margaretag den augusti 1, 2008
, kl. 20:28
Jag har också mött en groda, dock var han inte levande….Han förgyllde en vacker trädgård som jag besökt alldeles nyligen. Hoppas att du haft det bra i Santasaari!
av: MajaPiraja den augusti 2, 2008
, kl. 06:28
MajaPiraja -Jag har också sett dem, trädgårdsgrodorna, de är ju mycket större men de saknar blicken och de riktiga hoppet.
Vi har haft det bra i Santasaari och nästa blir nästa stuga i Forsnäs, kanske slutet av veckan. Fast jag kanske får åka förbi Santasaari och titta till min groda eftersom jag “måste” göra ett besök på IKEA någon dag för diverse små förvaringsinköp.
Var det den fina trädgården hos Evas konst-iga kafé som ståtade med grodan eller någon helt prvat?
/Margareta
av: MargaretaG den augusti 2, 2008
, kl. 08:45
Nej, trädgården med grodan var i Kuivakangas hos våran kära fd kollega BJ.
av: MajaPiraja den augusti 2, 2008
, kl. 19:17
MajaPiraja – Kuivakangas, tänk att man måste upp vid torneälven för att träffa en likasinnad.
Tillråga på en person som jag känner och har passion för grodor. Trevligt.
/Margareta
av: margaretag den augusti 2, 2008
, kl. 21:12