Så nu skriver jag och det har skett under största möjliga kontroll, med sambon som enväldig kontrollant. Jag hade varken sett eller läst tidningen på morgonen, så det kändes faktiskt spännande vad som tänkas kunde dyka upp.

I alla fall blev det lite kul, lite ironiskt och ett sammanträffande från det jag skrev i går. Hade jag bara styrt pekfingret lite mer till vänster så hade jag idag skrivit om något jag nuddat vid med tangenterna tidigare, nämligen landstingsledningen i länet.

Nu blev det inte så och istället höjer jag både blicken och tankarna norrut ett tag, en plats någonstans mellan sambons hemtrakter i Haparanda kommun och de trakter i Tornedalen jag vistats mycket under min barndom i Pajala kommun, närmare bestämt Jouksengi i Övertorneå kommun. Kommunen Övertorneå ligger där insprängt mellan de två storebröderna Pajala och Haparanda.

Vad har då hänt i Juoksengi som är värt att skriva en halvsida om i dagens lokala tidning, NSD?  Rubriken lyder “Superknapsu i Jouksengi” Det var inget nytt fast nu står det där svart på nästan vitt och självklart lockar det till läsning, för det kan stå något som vi inte visste sedan tidigare. 

Har det undgått dig vad ordet knapsu betyder och står för, kan du läsa det här. Ordet introducerades i och med att Mikael Niemi  (ännu en bra årgångsmänniska) kom ut med sin bok “Populärmusik från Vittula” år 2000 och sedemera filmen.  Det är ett ord på meänkieli, eller som det dagligdags kallas tornedalsfinska, men numera används det i hela landet.

Artikeln handlar självklart om män eftersom ordet oftast är synonymt med en man.  Här handlar det om män som uppträder på Jouksengiveckan som pågår för nionde året.  Att uppträda och vara man, hur knapsu är inte det? I Tornedalen skämtar man fortfarande om sådana saker och tycker att det är roligt. Jag tror att man måste vara från eller åtminstone förstå humorn i Tornedalen för att begripa vad det egentligen är som är humoristiskt med män som sjunger och uppträder.  

Jag förstår det men jag ler inte när jag läser artikeln för sådana uppträdanden måste ses för att locka till leenden och bli roligt eftersom det är igenkänningshumor. Helst ska du känna personerna som uppträder.  Även lokalrevyer har den benägenheten, du måste känna till det lokala som det skämtas om annars är det inte humor, då kan det bara kännas tråkigt och ibland riktigt elakt. Personligen “älskar” jag lokala artister och lokalrevyer i länet. Åker jag till någon annan del av landet så förstår jag inte vad de skämtar om när det handlar om lokala händelser eller fördomar om ortsbefolkningen och trakten.

För att ta ett exempel så var jag för några år sedan och tittade på delar av Sangisrevyn, en lokal ensemble i Kalix. Där skämtades det friskt om att stå i kön på Apoteket i Kalix, lite långsamt och sävligt gick det. Hur många skrattsalvor hade det gett om de spelat den sketchen någonstans i någon håla söderut? Ingen, förutom de norrbottningar som råkade befinna sig på plats. Du måste känna till bakgrunden för att uppskatta humorn och så är de ju med all humor.

För att återgå till de fem männen som uppträdde i Jouksengi, så hade det, som så många andra uppträdanden, börjat med en överraskning till någon som fyllde 50 år och efter den succén har de fortsatt att träna och ha roligt tillsammans. Det knapsuuppträdandet gav fortsatt gemenskap och motion tillsammans i grupp. De borde tacka den 50-åringen för ett roligare och friskare liv.

Det som gav mig mer känsla av värme och gemenskap i byn än de fem knapsumän i ungefär samma ålder, var ett annat gäng som uppträdde på scenen i Jouksengi. Gänget som dansade linedance. Där var det en blandning av åldrar och vad jag kunde se på bilden även kön, från ett foster i magen till 80-åringen som svängde runt och gav marknadsbesökarna en stunds avkoppling med sin show.

För övrigt var det som vilka andra stadsmarknader som arrangeras runt om i landet dessa sommarveckor, förresten sommar och sommar var är den. Knallar som finns på plats och åker runt hela landet med sina strumpor, sockar, klockor, kläder, godisremmar och allt övrigt som finns på våra marknader i stora lager, att de orkar.

I Luleå är det också sommarmarknad den här veckan , inget nytt och spännande hittade jag som jag inte sett förut. Fanns det något så såg inte jag det, för stånden står tätt och jag tror till och med att det ökat i år. Det är samma ansikten och lika utbud, jag tror till och med att de flesta står på samma plats. Det känns som; – “The same procedure as last year, miss Sophie? The same procedure as every year, James”.

Vi fick inte följa med på marknadsdansen i artikeln och det var synd, för där kan det säkert hända saker som är nytt för året.

Margareta G som nu utfört sin första egna utmaning och tyckte att det var otroligt roligt, hoppas att jag har samma tur i morgon fast det mesta går att skriva om på något sätt.  Extra kul var det att jag skrev om något liknande i går såsom marknader, shower, uppträdanden och linedance men även karlar som uppträder i Luleå bugg och swing, där de till och med är kvinnor i showen.

Resten av dagen - fritt valt arbete!

Apropå kombinationen knapsu och Jouksengi; – visst är det så att man brukar säga, en riktig skvallerkärring.