hem till fotbolls EM. Inte en match behöver vi missa, inte ens invigningen. Visst hade vi tur?  Planet på bilden har ännu mer tur, för den får säkert vila och bli väl omskött nu under EM, Real Madrids egna flygplan. Den stod där på Madrids flygplats i godan ro när vi åkte ner. Jag såg den inte på tillbakavägen, därför misstänker jag att den står på någon mysig plats och blir omhändertagen av de bästa teknikerna, en riktig hälsokontroll och en riktig genomgång, så att fotbollsspelarna och ledarna kan känna sig riktigt säkra när de återkommer till sitt lag, Real Madrid. Några nedstämda, ledsna och riktigt förbannade medan någon kommer tillbaka som en riktig vinnare, med guld i blicken och ett minne som europamästare.

Vilka hejar jag på? Sverige, så klart eller är det så självklart? Bara för att jag är svensk behöver jag inte heja på Sverige, men det gör jag. Jag har inga förhoppningar och har inte satt fotbollsspelarna ovan molnen och gjort dem till något som jag faktiskt inte tror att de ska klara av. Varför har vi svenskar alltid gått till final och nästan fixat guldet klart innan mästerskapet ens påbörjats. Medias rubriker och innehållet i alla sportbilagor är egentligen en trevlig läsning, innan första avspark. Efter varje turnering är det den och den som ska halshuggas och kastas till gamarna. Det analyseras hit och dit om vad som gick fel, inget har gått fel utan bästa lag har vunnit och Sverige har såvitt jag vet aldrig vunnit ett stort mästerskap i fotboll.

Däremot kommer jag ihåg fotbolls-VM -94, när grabbarna gav Sverige en bronsmedalj. Speciellt kommer jag ihåg låten “När vi gräver guld i USA” som sjöngs av GES (Anders Glenmark, Tomas “Orup” Eriksson och Niklas Strömstedt) den utsågs till och med till årets låt 1994. Det kan vi kalla en lyckad kampsång för ett av våra landslag, annars brukar det mest vara gnäll och pessimistiska åsikter om alla “kampsånger” för våra svenska idrottsmän. Ska jag vara riktigt ärlig så är den låten, den enda som jag just nu har i minnet förutom “Nu tar vi dom” med Håkan Södergren i spetsen under hockey VM 1989. Det beror till stor del på just nämnda hockeyspelare, Håkan Södergren, som jag är ett stort fan av pga av hela hans härliga personlighet. Nu när jag kollade en länk till honom förstår jag varför, en bra årgång och född ett perfekt datum, boende i Oslo, har två söner. Det finns vissa likheter och kopplingar med någon som står mig väldigt, väldigt nära

Vem kan inte sjunga med i dessa två låtar, oavsett om idrottsintresset finns eller ej?

Efter denna låtparentes går jag vidare i mina fotbollstankar och funderar vem jag vill ska vinna EM, eftersom Sverige inte lär göra det, jag är inte pessimist utan realist, “ingen” blir gladare än mig om jag har fel. Hade någon frågat mig för någon vecka sedan hade jag tveklöst sagt Italien, jag har alltid gillat Italienska fotbollslag. Vet inte varför, har aldrig ens varit i Italien. Nu skulle jag nog efter vår resa säga Spanien, för nu kommer det där personliga med i bilden. Jag har träffat och lärt känna några spanjorer som jag tagit till mitt hjärta och de är riktiga fotbollsfantaster, fast vilken spanjor är inte det? Därför säger jag: -Heja Spanien! Fast det kan hinna ändra sig under resans gång.

Jag vet att de också hejar på Real Madrid, där håller jag inte med dem. Barcelona är nog det av de två stora lagen i Spanien som jag gillar. Varför? Inte vet jag, men det smakar bättre i munnen och låter mysigare. Jag har inte ens någon aning om vilka fotbosllspelare som spelar i dessa lag, finns det någon svensk där, inte vet jag och inte bryr jag mig i det heller. Sedan tror jag att min son hejar på Barcelona, sambon gör nog det också och Birgitta och Tommy, vet jag.

Mycket fotboll kommer jag inte att se, någon match kanske, i alla fall delar av matcher. Jag såg idag målet som Tjeckien mot Schweiz. Nu har jag nyss sett att det står 0-0 mellan Portugal och Turkiet. Jag är inte helt borta

I alla fall så unnar jag alla dessa fotbollsentusiaster några veckors bra underhållning, förhoppningsvis. Skandaler och hulliganer betackar vi oss för detta EM och England är ett av de lag som jag aldrig gillat, det landet symobliserar allt vad fotbollshulliganer står för, vet inte varför. Det är inte mycket jag vet varför.

Tidigare har jag verkligen gillat all idrott, nästan, jag gör det fortfarande men ids inte sitta och titta på det något mer. Det är för litet tid på dygnet att hinna göra allt som kan vara av intresse, därför gäller det att prioritera och prioritera, hela tiden.

Margareta G som inte ser på fotboll alltför mycket de här veckorna men vet några som tittar, de jag redan nämnt tidigare samt även den äldre sonen och Sari, du har väl förberett dig i veckor så att konditionen och koncentrationen är på topp.

Ps. Jag tror inte att Åke flyttar in hos dig den här perioden, men kanske någon match ni kan se tillsammans.