igår kväll ramlade lite av den manliga glorian av. Här i Los Christianos på Teneriffa har det ropats, -Hello boss, med höga röster när jag och min manlige vän passerat alla de försäljare som försöker att kränga solglasögon, smycken av alla de slag och allt annat bling, bling som de själva kallar det.

Han har med bestämd och myndig röst, men samtidigt på ett trevligt sätt motat bort alla dessa försäljare, som jag personligen tror skulle passa bättre i något NBA lag i alla fall i svenska elistserien i basket. Det är till stor del mycket smidiga och långa män som ser ut att ha en god fysik, urtypen för de vi ser som professionella elitidrottare och framförallt basketspelare. Det finns några gulliga kvinnor som även försöker sälja sina produkter, men då består det mest av blinkande och rörliga saker, tänk Buttericks.  

I alla fall har Åke bestämt sagt nej och ibland diskuterat lite skämtsamt med dem, jag har väl mest suttit bredvid och lett och sagt nej, det där typiskt kvinnliga som jag normalt inte är. Hans utseende gör väl också sitt, med rakat huvud och ganska vältränade armar. I alla fall har de ropat, -Hello boss var de än sett oss, men med glimten i ögonen.

Jag tyckte att nu fick det vara nog med hans nöjda och enormt breda leende och det fick absolut inte bli någon vana, tillslut kanske han skulle komma hem och på allvar tro att han var the boss. Därför bestämde jag mig för att nästa försäljare som jag träffade på, skulle jag handla ett par solglasögon av, igår kväll hände det. Jag har nu i min ägo ett par Chanel solglasögon för 5 euro. Eftersom jag vanligtvis inte brukar köpa dyra och “äkta” solglasögon så duger dessa mycket bra och jag tycker att de är snygga och de fungerar ypperligt till det de ska, att skydda mot solen. Det spelar ingen roll om han tror att jag tror att de är äkta, huvudsaken är att jag nu tagit bort villfarelsen från försäljarna, om the boss.

Nu vet de sanningen. Jag har även fått tillgodose lite mer av mitt behov av lite shopping. lite trendig vill man ju vara ibland. Har inhandlat lite mer än vad jag tänkt när jag for, men …

Fast en sak är säker, lite mer av sådana försäljare och marknadsförare i Sverige skulle behövas ibland. Trots alla eviga nej är de alltid lika trevliga och glada och tappar inte framtidstron om att det går bättre nästa gång, dag efter dag, år ut och år in. Jag beundrar dem, de både syn hörs och finns som en riktig marknadsförare, fast de är lagom irriterande ibland.

När vi var i Kroatien för några år sedan blev han kallad the gummiman, pga av ett ord som betyder olika på olika språk.  Det var kul och trevligt, ingen som kom i kläm eller kände sig kränkt.

Den vikarierande utrikeskorren Margareta G som nu har skrivit mitt sista inlägg härifrån Los Christianos på Teneriffa eftersom vi mest troligt inte kommer att ha tillgång till Internet de sista dagarna, byråkratin här är lite annorlunda än i Sverige vid ändringar. 

Ps. Mannen på bilden har absolut ingen anknytning till mitt inlägg, men … han får ställa upp som modell för the real boss.