Posted by: Avsändare Margareta | april 23, 2008

I kväll börjar …

Höjdpunkten?

en ny dokusåpa. Den utspelar sig här uppe i norr bland skotrar, jakt, fiske och kvinnotörstande unga “pojkar”. Efter mansugna ensamförsörjande mammor och bönder som vill ha kärlek i livet, är det nu dags för nästa kärlekstema.

 Trots min ålder och inget behov eller sug efter något nytt kommer jag att se såpan, i alla fall ikväll. Jag får hoppas att den inte blir för pinsam, det tror jag en av mina goda vänner också hoppas som gått i samma klass som en av deltagarna. Dokusåporna brukar ha en förmåga att vara pinsamma, trots att syftet är gott och nu är man extra känslig eftersom de visas från en bygd där hjärtat finns. Ska alla fördomar och olikheter komma till sin spets, vad väljer man att visa för bild av länet och oss norrbottningar? Nu är det en såpa och de brukar välja ut det extrema, i och för sig tror jag inte att de gjort det, mina drömmar och förhoppningar.

Speciellt nu när de ska visa upp Pajala som står mig varmt och hjärtat, min mor kommer från Kaunisvaara, en liten by ca 2 mil norr om Pajala. Där har jag vistats mycket under barn- och ungdomsåren. Dessvärre inte som vuxen eftersom min kära mormor och morfar inte finns kvar i livet, däremot hjärtat och känslan för bygden. I ungdomsåren var det inte så mycket naturen som lockade, men det är platser man kommer ihåg och känner varmt för. Största delen av dessa känslor härrör ju från upplevelser känslomässigt hos mormor och morfar. Deras glädje, värme och den harmoni som fanns hos dem. Vi är många kusiner, så avsaknad av kompisar fanns inte. 

 I alla fall till programmet och mina förhoppningar, som är att de ska visa vackra vyer och igenkännande vacker natur (och lite korvgrillning), fast det nu inte är syftet, hoppas får man i alla fall. Klockan 20.00 på kanal 5, startar programmet “Frusna män söker kärlek”.

Margareta G som hoppas att Kaunisvaara får sin gruva, vilket ger dem än mer framtidstro och arbetstillfällen än vad till och med kommunen Haparanda hade för några år sedan när IKEA etableringen började planeras, i alla fall per capita.

Härstamningen är hälften tornedaling och hälften kalixbo, så det kunde inte bli någonting annat av den kombinationen :) .


Svar

  1. Ja, då gjorde vi det i stereo igen, jag menar inlägg! Uppenbarligen intresserar vi oss för samma saker. Notera att utmaningen är antagen och åtgärdad. Nu är det middagsdax innan Frusna män intar mitt vardagsrum,
    Godkväll!
    MajaPiraja

  2. Ät något varmt. Usch, vad dumt det blev. Jag tror nog istället att du ska äta något kallt, för att kyla av dig. Jag hoppas att bilden blir värme och som du skrev, tryggheten av den norrbottniske mannen. Nu kanske de inte är män i mina ögon, men ändå det där äkta som jag känner.

    Jag såg efter min kommentar att du utfört utmaningen. Du måste ha publicerat samtidigt som jag skrev i din blogg :)

    /Godkväll på dig själv /Margareta

  3. Middagen var god och nu är det massor med disk. Vars e hemhjälpen undrar jag lite stilla. Helt borta, hon bara jobbar, åter, promenerar, umgås med vänner och skiter i hushållet. Numera lever jag till och med mest på Guldfiskens maträtter. Jag ÄR i starkt behov av hemhjälp!!!!

    En fundering: När bli en man – en man i dina ögon?

  4. När de är i mina barns ålder, är de inte män i mina ögon. Men för en som är yngre är de män.

    Jag kan inte kalla mina barn för män och därför ser jag inte heller andra i samma ålder som män, det har att göra med ens egen ålder, skulle jag tro. Det är inte något nervärderande av det manliga könet. Jag tror att många män skulle bli smickrade om vi kallar dem för killar, något som inte jag kan göra.

    Jag kan sträcka mig så långt att jag kallar dem för unga män, men inte längre.

    Jag har ingen direkt ålder Jag har hört andra säga, trots att det finns gott om manligt kön där, att det inte finns några män här. Så vill inte jag uttrycka mig. för män är män oavsett hur de är.

    Det gammeldags uttrycket för riktiga män är inte något jag gillar, utan det handlar om min egen ålder och deras ålder.

    Nu måste jag logga ut och sätta mig framför TVn

    God kväll igen

    /Margareta

  5. Slutsnutten såg jag på tv och där var ju vackra vyer som jag sög i mig.
    Jag har aldrig varit längre upp än Härjedalen och det är väl inte så långt upp för dig. Någon gång ska jag väl lyckas ta mig rejält norr över, kom på igår att jag aldrig har sett en ren ute i naturen, bara på Skansen.
    Kram

  6. Härjedalen, ja för många är det långt norrut. För mig blir det söderut, det beror ju varifrån man ser det. Allting är ju relativt.

    Du har aldrig sett en ren i naturen, fast Skansen är ju också en vacker natur :) Jag förstår vad du menar och sambon han “svär varje dag” över renarna och älgarna ute på vägarna eftersom han kör så mycket.

    Jag tyckte också att bilden var helt ok, trots att jag är ganska kritisk. Kanske på grund av de sympatiska männen.

    /Margareta

    Ps. Är du nöjd nu Maja? :) Du ser vad jag nyss skrev.


Lämna ett svar

Ditt svar:

Kategorier