
en hemlighet … men det är ingen hemlighet bland någon som känner mig, att jag bara “älskar” den låten.
Hade den hetat, “Jag vill vara din lilla Greta” hade jag “älskat” den då? Knappast, jag hade nog inte ens vetat att den ens fanns. Självklart har det att göra med mitt namn, Margareta, när någon skriver en låt som dessutom blir en riktig hit, med massor av positiva känslor och en enorm kärleksförklaring till mig. Det kan inte vara någon annan Margareta de menar, nej knappast. Det känns så självklart att texten är skriven direkt till mig, eller hur? Det är väl inte så att en massa andra Margaretor går och tror eller hoppas att det är till er de sjunger? Nej, jag förstår att ni har insett hur dumt det låter, till mig bara mig och ingen annan än mig!
Sedan är det inte heller Sten & Stanley som egentligen sjunger, utan en speciell person i mitt liv som vill vara lite anonym och därför låter dansbandsgruppen framföra den till mig genom dem. Jag tackar för det, eftersom det gett mig många goda, glada och även roliga minnen i livet. Speciellt en person har piggat upp tillvaron med ett eget framträdande av låten genom åren. I alla jobbsammanhang och teamwork när det skulle kopplas av med “allsång” framfördes “Jag vill vara din Margareta”, till min glädje, men med en viss rodnad. En av de få saker jag saknar från mitt tidigare arbetsliv är just detta, men det går att skapa nya traditioner och det positiva ska man ju ta med sig och föra vidare. :)
Namnet Margareta är bildat från ett persiskt ord som betyder pärla.
Vill jag då vara en pärla?
Givetvis vill jag vara en pärla tänker jag först, en pärla glänser och är vacker att titta på, äkta pärlor är eftertraktade, de är dyra och exklusiva, en av våra värdefullaste ädelstenar, de är oerhört dekorativa, de är svåra att krossa.
Jag vill ändå inte vara en pärla för det är det yttre, vad finns inuti en pärla?
En äkta pärla är hård och .. den oäkta pärlan kan vara ihålig och ja … nej, en pärla vill jag inte vara.
När någon berömmer eller vill visa sin uppskattning säger de ofta, du är verkligen en riktig pärla. När man säger det till någon så menas det (oftast) som någonting väldigt positivt och med värme. Någon tanke på vad en pärla i själva verket är, finns inte. Ordet pärla används i positiva sammanhang där andemeningen är att personen är värdefull och har gjort någonting positivt . Att kasta pärlor för svinen är också ett sådant där uttryck där någonting innebär att man visar någonting värdefullt, ordet pärlor, för någon som ändå inte förstår och kan värdesätta det.
Taget ur det sammanhanget är pärla positivt, men att vara en pärla, nej tack.
Nu spårade jag ur som vanligt igen när jag satte mig vid datorn. Det blev inte alls vad jag hade i min hjärna när jag satte mig ner för att skriva utan mina tankeceller i den, ändrar sig hela tiden och händerna får använda helt andra bokstäver än vad hjärnan ville från början. För när min hjärna har fått något på hjärnan är det inte alltid lätt att vara dess utförare.
Därför är det bra att ha en blogg där jag kan spåra ur hur mycket jag vill, det är det ingen som märker eller vet, om jag inte skriver ner och berättar det. Hjärnkontoret ger mig uppdragen och jag är dess arbetstagare som utför uppdraget. Det är dåligt betalt, därför törs jag protestera ibland när jag känner att kontoret har reagerat för starkt, för snabbt och kanske måste räkna längre än till tio, innan jag tar på mig jobbet. Än så länge har jag lyckats, men man vet aldrig …
Tänk om, jag skulle spåra ur på samma sätt när jag t.ex. sitter och utför ett uppdrag på det mer betalda arbetet. Jag ska göra lönestatistik, men helt plötsligt far mina tankar i väg och istället för den statistik jag ska göra, funderar jag över någon annan statistik som skulle kunna tas fram ur underlaget och där sitter jag och tar fram helt andra siffror än de ursprungliga. Det skulle se ut det, undra hur min uppdragsgivare skulle reagera. Det behöver jag inte fundera över, det vet jag.
Därför är bloggen ett bra verktyg att få ur sig all denna urspårning och tankeverksamhet som sker över mitt huvud.
Visste ni förresten att
- Namnet Margareta har använts i Sverige sedan 1100-talet.
- Margareta är ett av de fem vanligaste namnen i Sverige.
- 1950 det allra vanligaste namnet
- 2005 fanns det nästan 300 000 personer med namnet Margareta
- 2003 fick 952 personer namnet Margareta, men endast två personer fick det som tilltalsnamn
- Sedan medeltiden har Margareta haft sin namnsdag den 20e juli
Margareta G som ser att vi dalar rejält i statistiken. Hur ska vi agera, en protestlista eller våga vägra “moderna” namn?
Men gud nåde den som rör vårt namn i almanackan :)
god kväll
av: therece den april 13, 2008
, kl. 19:16
Ha ha här fick jag mig ett gott skratt och vi delar glädjen över Får jag var din Margareta, även jag tror ju att det är mig de sjunger om. Vi 50-talister får vara glada om vi överhuvud taget nämns någon gång och vårt namn tillhör ju den generationen.
Såg i tidningen att de skrev om 80 talisterna nu och jag väntar fortfarande på att de någon gång ska skriva om oss 50 talister. Verkar hopplöst, vi är en glömd generation som tydligen inte lyser på något speciellt vis.
Så gör gärna någon slags statistik över oss, se om vi finns överhuvudtaget?
Kram på dig Margareta från Margareta
av: livsglimtar den april 16, 2008
, kl. 12:05
Där fick jag något att bita i lite statistik över 50-talisterna? Det känns som ett mycket stort och omfattande arbete :) Fast varför inte, helt utan vetenskapen bakom mig skulle man nog kunna göra något “bra” Som du skriver det är 40-talister, 60-talister, 70-talister och 80-talister. Vi 50-talister nämns sällan i något sammahang.
Jo, när man gör en del tragiska dokumentärer om, vad hände sedan, och det bara är ond bråd död, då är det väl ofta 50-talister, eller har jag helt fel?
Du har helt rätt vi är verkligen en bortglömd “generation”. Lite upp till kamp? Vi samlar alla Margaretor som samtidigt är 50-talister och kämpar för vårt namn och vår generation. :)
Vi hinner inte till 1a maj i år men vänta till 2009 och då kommer vi med starka slogans och fanan högt.
Detsamma, kram Margareta från Margareta
av: margaretag den april 16, 2008
, kl. 18:26
Oh no, jag VET vem sången handlar om, trots att jag nu skuffat undan mitt namn Margareta till andranamn, sen 8 år tillbaka så har det alltid varit mig de sjungit om.
Tyvärr har dumma människor, (läs retsamma killar i femman) missbrukat den vackra sången i mitt liv. Och en av dem sjöng den framme vid altarringen under nattvarden när vi sedermera konfirmerades tre år senare…
Jag har inte helt avsvurit mig namnet Margareta, jag heter det och hemma i Jämtland är jag bara Margareta. Och mitt nya namn är en form av Margareta, som var vanlig som smeknamn för 100 år sen och mer.
Sen får bloggnamnet symbolisera Margareta, Märta och Greta är nämligen också båda smeknamn på Margareta. Förr hade vi inte så många namn, alla Margaretor hette inte det dagligdags, utan kallades för Merete, Greta, Märta, Mea osv. Man döptes till ett men kunde kallas för nåt annat hela livet.
Jag har läst någonstans att Georg blev Göran, Gustaf m.m.
Aj då, här har visst Livsglimtar varit inne ser jag nu, åh jag som bara är 60-talist… ;-)
av: Märtagreta den april 17, 2008
, kl. 04:53
Jag tror jag förstår missbruket alltså. Det är så med långa namn, alltid blir det något annat, men jag har varit ganska hård när det gäller mitt namn. Min syster yster kallad mig för Eta när hon var liten och sedan har det varit alla de sedvanliga namnen som Margareta lätt ombildas till.
Jag gillar det där med namn och vad de symboliserar för många.
Ja, det är synd om dig som inte tillhör denbortglömda generationen :)
/Margareta
av: margaretag den april 17, 2008
, kl. 09:23