… och alla blir glada och tänker att snart är det dags igen. Fast egentligen är det ett tag kvar, men när de ser mig så känns det så nära.

Några får en lite panikartad blick för att de inte är i tid och vet vad jag förväntar mig av dem. Levererar de inte till mig så kan inte jag heller leverera till dem, det där extra som de kanske hade behövt nästa gång det är dags, utan får vänta ytterligare en period.

Jag känner mig verkligen privilegierad som får gå till ett arbete där jag känner mig uppskattad och där jag framförallt trivs, det första krävs ju för att det andra ska bli bra och tvärtom.  Det går så fort den här perioden och helt plötsligt är jag färdig med mitt uppdrag för att sedan arbeta hemifrån igen, i någon vecka. Att byta arbetsplats lite då och då är bara kul och spännande, du lär dig nya saker hela tiden, träffar nya trevliga människor.

Att få den omväxlingen i arbetet är helt perfekt för mig och jag får tid att utvecklas med eget mellan varven, kan det bli bättre? Just nu känns det inte så, trots att jag självklart har fler drömmar och förhoppningar.  Slutar jag drömma, då har jag nog tappat gnistan av någon anledning och mår inte speciellt bra, den stunden hoppas jag inte kommer innan det är dags att sluta ögonen mer permanent.

Tråkar du ut dina nära och kära med att hela tiden tjata om hur mycket du har att göra, då är det kanske dags att omprioritera och fundera hur du valt.

Nu ska jag i alla fall sluta ögonen för ikväll och en ny dag och nya tag i morgon.

 Margareta G som alltid är kreativast i tankarna på morgonen och därför ger dig följande kloka ord av Torsten Johansson:

Klockan fem på morgonen är världen din.
Då har ingen annan varit framme och fingrat på den.