en rönn. Luleås vackraste rönn? Ja, jag tror att det är så, har någon en annan åsikt får de allt försöka övertyga mig. På hösten en riktig kaskad av färger, någonstans har jag ett höstfoto som jag får ta fram när längtan blir för stor, av rönnen.
För, i morse satte de igång och …
motorsågarna gick varma … sätt en motorsåg i en mans hand och några träd framför så ska du få se. Och snart var rönnen ett minne blott, inte bara rönnen utan även fler träd och den gemensamma uteplatsen.
På bara några minuter var massor av år borta. Rönnens framtid, som ved hos någon, att värma och elda i sitt hus. Egentligen skulle det ha skett redan i fjol, så både jag och rönnen har fått ett års dispens. Vi har haft en fin gård, förhoppningsvis går det att fixa i framtiden också, där delar av den nu ska bli fler parkeringsplaster, asfalt, asfalt … har man valt att bo centralt får man acceptera. Bilen har större prioritet än några träd idag, för oss är det också bra eftersom sambon har två bilar och parkeringarna inte räcker till.
Jag måste ovilligt erkänna att uteplatsen inte har blivit nyttjad av mig mer än två gånger, men vetskapen att den finns där. Jag har kunnat sitta och titta ut från balkongen och njuta av lite grönska och vackra träd. Insynen ökar markant till närmsta grannar, i alla fall till gräsmattan. Från våra balkonger, inglasade, blir det ingen skillnad. På somrarna när man kan nyttja gården gör vi det i alla fall inte, för inte sitter man hemma om det är vackert väder. Gräsmattan blir betydligt enklare att klippa inte en massa träd och uteplatser i vägen. Nej, egentligen blir det här jättebra och alla bilar får förhoppningsvis plats.
Jag gråter i alla fall en skvätt, i ett tidigare liv eller i ett annat skulle jag nog vara en uppviglare till trädkramarna.
Detta är nu minnet av rönnen och jag hoppas att stubben i alla fall får vara kvar. Den kan slipas och målas, ovanpå, för att användas som pall. Den skulle säkert bli välanvänd för en stunds avkoppling :) . Någonting måste får vara kvar som minne och sentimentala skäl, av tider som varit.
Margareta G som får njuta av solen i stället, som garanterat kommer att lysa varje dag hela långa sommaren.
Det vore härligt om våren kunde slå sin rot på riktigt. Inte massa snö. Men det var verkligen en vacker rönn, den enda rönnen jag har sett ifrån Luleå så jag kan inte annat än att hålla med dig ;)
av: turez den april 6, 2008
, kl. 18:27
Det är ju självklart olika var i landet man bor, här i Luleå har våren kommit när temperaturen börjar vara över +5 på dagen och solen skiner samt att det känns läge för att plocka fram cykeln :) , i alla fall för mig.
Jag vill ju så gärna att det ska vara vår och i dag på min promenad funderade jag om jag skulle ta fram cykeln :) , men nej, den får stå några dagar till i alla fall.
/Margareta
av: margaretag den april 6, 2008
, kl. 19:14
Man skapar förhållanden med träd, för mig är det så. Här på Gotland klappar man träd, låter gulligt, men jag ser det som stympning när man kapar kronorna och skapar onaturliga formationer… Jag har en sån karl, som löper amok med motorsågen… men han har lärt sig att fråga först, trädet, via mig, och det blir alltid NEJ, NEJ, NEJ!
Sänder dig en vårlig hälsning, vips så är den hos er också. Här är det vår, på ett sätt, men den riktiga värmen var bara på besök och har tagit lite time-out för närvarande.
av: Märtagreta den april 6, 2008
, kl. 21:29