Jag var bara så förbaskat tankspridd den dagen.

kommer mina gratulationer till två före detta. Inte föredettingar men ända före detta, före detta svärfar och före detta make.

Min första gratulation till dig Bengt, fd svärfar i Göteborg, kommer visserligen en dag försent

Förlåt,

Nästa gratulation till min före detta man, Robert i Luleå, kommer däremot en dag för tidigt, vet inte om det är bättre, kan vara en säkerhetsåtgärd för minnet.

Hittade tidningen i ett antikvariat, daterad år 19..

I alla fall vill jag att ni båda har haft och får en bra födelsedag, med era nära och kära.

Jag misstänker att fd maken imorgon kanske har lite ångest av vad som väntar nästa år :) . Jag kommer tydligt ihåg ett år för många år sedan, när han och jag fyllde ett annat antal jämna år, och han redan då “mådde dåligt” över att bli “gubbe”. Det gick över, kalaset var roligt och åldern glömdes bort. :)

Det är så olika hur vi upplever våra åldrar som förändras i och med att vi fyller år, en gång per år alltid samma datum. Jag som inte funderar över åldern så mycket, inte i den bemärkelsen i alla fall, utan bara älskar födelsedagar har svårt att förstå den där ångesten och frustrationen som för en del utvecklas till svåra åldersdepressioner. Jag är glad så länge jag får vara frisk och orkar med lite mer än vad som krävs av mig.

Visst har jag krämpor och gnäller över dem, men de beror inte på åldern utan det beror på hur jag tar hand om mig själv. När jag ser människor som nästan är 100 och fortfarande åker vasaloppet …? Jag har faktiskt tänkt tanken någon gång, att det skulle vara häftigt att ha gjort den prestationen en gång i sitt liv. För det första räcker det inte med tanken, för det andra måste man åka skidor och träna, inte en gång utan i princip dagligen långa, långa sträckor. Hur många gånger har jag tränat längdåkning i år till exempel? Hur många gånger har jag sett mina skidor i år? Vet jag var jag har pjäxorna efter flytten? Svar: 0, 0, nej.  Det är mycket käft i mig när det gäller om hur mycket jag gillar att åka längdskidor, men mycket mer har det inte blivit.

Jag har i alla fall sprungit tjejmilen en gång. Nåja, kanske mer lunkat, men i alla fall. Jag hade föresatt mig att inte gå under någon del av sträckan och det kunde jag hålla, det tog mig drygt en timme, och det är jag nöjd med eftersom jag inte var världens mest vältränade. Det är något jag gärna skulle göra om, inte nödvändigtvis tjejmilen. Vi hade trevligt tjejgänget som åkte ner och alla kunde fullfölja och det var det viktigaste, den gången.

Nu spårade det ut som vanligt igen och det jag vill ha skrivet egentligen är att åldern är oftast inte det som bestämmer hur gamla vi är fysiskt och psykiskt utan det är hur vi tar hand om oss. Sedan kan ju sjukdomar och annat komma ivägen för allt det där vi har planerat och vill göra. Ju längre man lever desto större är ju givetvis risken att man drabbas av någon sjukdom, det säger sig självt, en dag gammal eller 100 år.

Jag tror inte heller att dessa två jubilarer läser några bloggar och gör det de så handlar det nog mer om ovanstående ämne sport, sport och åter sport i alla former samt trav. Bli inte sur men jag ser inte trav som en sport utan som ett kul spel.  Däremot om någon annan före detta :) läser det kan du hälsa och gratulera.

Barn och barnbarn gratulerar förhoppningsvis också er, jag har inte riktigt lyckats i min uppfostran när det gäller att komma ihåg olika datum. Fast jag brukar påminna dem …

Margareta G som skriver att motion och kost är det absolut viktigaste för att orka ett aktivt liv, om man vill, och självklart ett harmoniskt och lyckligt inre.